Har sovit oerhört skönt inatt, märks att kroppen är slut av all värk. Trodde gränsen till nervsammanbrott vad nådd igårkväll,.. inte långt ifrån tårarna då. Det är jobbigt, förbannat jobbigt vissa dagar. Det är så mycket man ska göra och kunna prestera hela tiden. Är för hård mot mig själv och som vanligt på tok för snäll hela tiden. Jag gillar inte att be om hjälp, jag förväntar mig inte att få någon heller. Men kanske borde jag lära om för mig egen skull ? Jag bär på ett stort ansvar inne i magen, och ska jag orka med allt får jag nog så lov att öppna käften. Lilla bebis behöver en mamma som har lite krafter kvar, och inte är helt utslagen innan allt ens börjat.

Är strax färdig med veckans inlämning. Sedan blir det långhelg för min del. Orkar inte planera in massa saker, blir ju ändå så besviken när jag märker att det inte funkar pågrund av hur kroppen är .. uscha, det är tungt nu, riktigt tungt. Men det är drygt 8 veckor kvar, jag ska stå ut !!

Nu ska jag ta en lång dusch, sedan får jag se vad som händer. Tandläkaren i eftermiddag, underbart, hehe.

Ha en fin dag !