Förlossningsberättelse
2011-11-13
Som vanligt när jag var gravid sista tiden så hade jag svårt att somna på nätterna. Minns att jag låg och kollade på prärien och Johnnie lekte med kameran som vi hade hämtat samma dag, och tur var ju det ;) Jag somnade vid cirka 03:00 den natten i alla fall.
06:00 så vaknar jag av världens magknip, försöker gå på toaletten och tänker att det är förstoppning som spökar igen. Inget ovanligt alls när man är gravid, det hade blivit till en vana med andra ord. Ligger vaken en bra stund och försöker somna om. Slumrar till lite grann av och till,..
11:00 Johnnie har sedan långt innan sagt att jag SKA OCH MÅSTE väcka honom om jag har ont, vill ha massage, behöver något att dricka, eller misstänker att det är "på gång" väldigt omtänksam min karl. Men jag har sällan väck honom och bett om saker men denna förmiddag gjorde jag faktiskt det. Han låg och sov så jag ruskade till och sa -
Gubben jag har ont, väldigt ont faktiskt. Så han började massera mig halvsovandes nere mot svanskotan och runt om där jag haft ont en lång tid. Det brukar gå över ganska fort då men nu gör det inte de. Det gör ju faktiskt rejält ont, och det drar liksom i magen. Bäst jag ringer mamma, haha. Så jag gör det - Mamma, kom hit jag har ont! Men tänker att så fort hon har öppnat ytterdörren så har det avtagit. Ber Johnnie ta fram klockan också. Det ger inte med sig. Jag har värkar (fast jag inte ville förstå det då) Mamma och Johnnie kollar klockan, värkarna kommer och går hela tiden. Vi börjar packa det sista i BB väskan. Dom säger åt mig att jag inte ska springa runt, ähh ingen fara tänker jag. Packnar ner lite smått, men är väl ändå onödigt, jag ska väl inte föda nu,.. denna väska kommer jag få se åkandes fram och tillbaks mellan skänninge och linköping.
Sedan tjatas det om att jag ska ringa in till förlossningen. Men jag vill avvakta, dom alla andra säger så ber dom väl mig ta ett par panodil och lägga mig igen och återkomma senare. Men ringer in i alla fall efter många om och men. Det hela slutar med att dom tycker att jag ska komma in. Nu har klockan blivit runt 14:00-14:30 (lite osäker exakt)
Det blir värre med värkarna under bilfärden in till Linköping. Aldrig har vägen dit kännts så lång. Sitter som ett miffo i baksätet, haha. Väl där så måste jag ringa på och vi hittar inte riktigt vart vi ska, själv har jag svårt att stå upp så är lagomt irriterad. Till slut hittar vi rätt och jag får äntligen lägga mig ner.
Nu får jag använda mig av förlossningspapprena som stöd
14:56 Träffar personalen där. Dom kollar journaler, födelseplan diskuteras, läser mitt förlossningsbrev. CTG kurva kopplas och jag ber om en varm riskudde mot smärtan.
15:34 Avvikande kurva, ingenting som jag minns just nu ? Dom diskuterar i alla fall detta med förlossningsjouren, jag får panodil mot smärtan, haha...
15:36 Cervix utplånad. Öppen 2 cm med buktande hinnblåsa (jippie tänkte jag, det här blir en lååång natt)
16:05 Fortfarande avvikande kurva, men godkändes tydligen att kopplas bort för att duscha i smärt och avslappnande syfte. Vill minnas att den duschen inte var särkilt långvarig, det gjorde ont,. fy!
16:15 Öppen 3 cm, stor buktande hinnblåsa kvar. Jag som trodde vattnet hade gått,..
16:30 Nu är jag inskriven, det blir bebis inom snar framtid!! Bebis huvud fixerad i bäckengången, CTG intagningstest ej normal
16:45 Dom kommer in med en stor pilatesboll som jag i vanliga fall aktar mig för, haha. Dålig erfarenhet sedan sjukgymnastiken ;P Jag sätter mig på den och andas enligt papprena bra under värkarna. Bollen ska vara bra att gunga på så bebisen sjunker ner.
17:05 Nu ska det stickas nålar i mig hejvilt. Dom sätter kanyl i handen men en såndär port. Medicin ges för att lungorna ska snabbutvecklas på bebis pågrund av prematuritet. CTG kurva kopplas igen.
17:35 CTG normal, kopplas bort. Värkar var 3:e minut cirka.
18:50 Nu jäklar börjar värkarna göra ordentligt ont! Jag vill ha lustgas - NU! så från och med nu och 10 timmar framåt andas jag det konstant,. inte många minuter jag andades någon rumsluft kan jag lova. Måste nog tömt hela den där gastuben, haha. Har i alla fall lagomt roligt, svårt att hålla sig för skratt. Men värkarna känns mindre.
19:05 Har dom antecknat att progressen är något långsam.
Från och med nu och fram till cirka 22:00 har jag "normala" värkar, det gör ont så fy, men lustgasen hjälper ganska bra. Vi lyssnar på musik, Johnnie jävlas och tar fula bilder. Jag har inte ätit något sedan dagen innan någon gång? Tvingar i mig ett par skedar nyponsoppa, men behöver lustgasen fort igen så ger upp det där ganska snart. Mamma sitter och berömmer mig, jag är SÅ duktig. Dom kommer in med en såndär vagn så jag kan stå upp och luta mig, Bebisen måste glida ner. Varierar och sitter på bollen lite, står vid vagnen, lägger mig ner.
22:07 Fruktansvärt ont nu,.. ber om att få Epidural. Förberedelser görs.
22:13 Narkosen kontaktas, dem står upptagna och likaså mellanjouren, jag informeras om detta och fortsätter med lustgasen och ONDA värkar.
22:55 Äntligen kommer narkosen. Har skrivit att jag varken vill se saxar, 7 mil långa nålar osv i förlossningsbrevet så Johnnie informerar om att inte visa upp den fina vagnen med verktyg för mig. Nu måste jag vara så stilla jag bara kan. Dom tvättar ryggen med något, jag har ont som bara den och nålen i ryggen var vidrig. Men jag andas lustgas hela tiden så i perioder är jag någon annan stans, hehe.
23:09 Nu ger mer medicin eftersom bebisen kommer komma lite för tidigt, jag får sedan värkstimulerande dropp.
23:29 Dom vill ta mitt fostervatten. Bönar och ber om att dom inte ska sticka in en såndär lång och läskig sak i mig. Hon känner med handen och splash så kommer det vatten, jag slapp det där hemska vertyget, tack och lov!
23:30 Nu någon gång så sjunker hjärtljuden på bebisen fram och tillbaks, Dom sätter ett CTG (skalp) på bebisens huvud.
23:38 Nu har jag äntligen full effekt av Epiduralen. Jag ligger i sängen och kollar på skärmen. Nu kommer en värk! Jag känner exakt ingenting, fy satan vad skönt! Jag kan koppla av och vila mig lite. Är ordentligt trött.
2011-11-14
00:57 CTG Normalt
01:16 Mer medicin till bebis, och jag börjar sakta men säkert känna smärtan igen. Till slut är den fruktansvärd. Det går inte att sätta ord på den helt enkelt. Gapar fint i lustgasmasken samt bönar och ber efter mer smärtlindring. Dom fyller på med något och hänger en grej under armen.
02:34 Tiden jag hade effekt av EDA:n och kunde vila lite gjorde mycket , nu är jag öppen 9 cm. Mamma har under den här tiden gått ut en stund, jag gråter och har så fruktansvärt ont. Hon känner sig maktlös över att inte kunna hjälpa sitt barn. Men alla blir nu glada av att höra att det hänt så mycket. Johnnie masserar mig och agerade hela tiden så lugnt. Mamma talade hela tiden om hur duktig jag var! Jag drog och slet i deras armar och kramade om tills det knakade verkligen, haha! (Mamma hade ont i flera dagar ;)
Jag känner i alla fall att det börjar trycka på. Jag vill börja krysta. Men bebisen ligger fortfarande för långt upp.
03:01 Nu finns inte en sekund till vila. Värkarna kommer hela tiden. Dom vill att jag ska sätta mig i någon konstig ställning i sängen så bebisen glider ner mera. Det gör ännu ondare..
04:00 Krystvärkar. Jag vägrar den där ställningen i sängen och lägger mig ner. Jag jobbar i uppförsbacke som dom så fint sa, haha. Men det skiter jag i.
04:11 Krystar aktivt, andas lustgasen hela tiden och tänker att snälla döda mig någon bara smärtan kan försvinna. Har mamma och johnnie på varsin sida hela tiden och klämmer väl halvt ihjäl deras händer och armar. Får tydligen fram ett par ord: Men varför kommer han inte?! Jag krystar och krystar men han vill inte komma fram riktigt,.. Tänker att folk som säger att man "Baaaara" har krystvärkar i 10 minuter och dom känns som en lättnad kan köra upp något lååångt,...
04:43 ÄNTLIGEN föds våran lilla Melvin!! Jag ligger fortfarande i någon annan värld men tittar ner och säger: Heej GUBBEN!! Funderar på varför dom inte lyfter upp honom på mitt bröst,. navelsträngen var cirka 20 cm lång, inte konstigt då. Personalen tyckte det också var lustigt. Johnnie knäpper bilder och mamma gråter :] Från Johnnies ögon rann också tårar, sedan klipper Johnnie navelsträngen och äntligen får Melvin komma upp på mitt bröst. Lättnaden och lyckan går inte att beskriva! Han är lite låg i temp men går snabbt upp till normalt när han får ligga hud mot hud.
Melvin väger 2990 g och är 46 cm lång
Moderkakan krystas ut, tänker ska det onda aldrig ha ett slut? ;P Nej inte riktigt än. Melvin får mysa på pappas bröst en stund. Dom talar om att jag inte spruckit något men fått en liten bristning, så dom ska sy 2 stygn. Men aj aj, det sved! Tur man varit men om smärta innan annars hade det nog gjort ännu ondare. Men det går fort.
Jag andas ut, vi myser med vårat lilla mirakel och jag känner mig så förbannat stolt som klarat av detta! Fikabricka kommer in senare men som tyvärr inte Johnnie kunde vara med på :( Han hade SÅKLART tid hos läkaren för nytt läkarintyg just denna dag vid 08:00. Han var också fruktansvärt trött men åkte dit och skyndade sedan tillbaks!!! Han ville verkligen inte gå ifrån oss då, stackarn <3 <3
Sedan hjälper mamma mig och packar ihop våra saker och jag rullas i rullstol till Specialist BB med Melvin i famnen. Sedan kommer pappa Johnnie tillbaka och jag får vila mig lite. Dödstrött är ett milt uttryck ;)
Nu kan jag se tillbaks till förlossningen med ett leénde på läpparna. Det är det absolut häftigaste och vackraste jag upplevt! Jag minns att jag ville dö av smärtan ett par gånger, men som alla säger och som jag inte trott riktigt på - Man glömmer smärtan. Det var värt varenda sekund, för den belöningen man får när det är över är värt all smärta i världen! Jag kan absolut göra om det igen, ingen tvekan.
Sedan är jag så otroligt stolt över Johnnie! Han var så himla lugn hela tiden in i det sista och tog hand om mig så himla bra! Vilket också gjorde mig lugn och gjorde så jag kunde andas bra under värkarna även om jag hade ont. Mamma var också ett otroligt stöd och en sån trygghet, här snackar vi ju om någon som gått igenom exakt samma sak men 4 gånger ;) Jag hade aldrig klarat detta så bra utan dom 2 <3
Nu är klockan mycket och jag ska försöka sova. Men jag tror jag fått med det mesta i alla fall :)
Här kommer lite bilder från förlossningen också :)
Som vanligt när jag var gravid sista tiden så hade jag svårt att somna på nätterna. Minns att jag låg och kollade på prärien och Johnnie lekte med kameran som vi hade hämtat samma dag, och tur var ju det ;) Jag somnade vid cirka 03:00 den natten i alla fall.
06:00 så vaknar jag av världens magknip, försöker gå på toaletten och tänker att det är förstoppning som spökar igen. Inget ovanligt alls när man är gravid, det hade blivit till en vana med andra ord. Ligger vaken en bra stund och försöker somna om. Slumrar till lite grann av och till,..
11:00 Johnnie har sedan långt innan sagt att jag SKA OCH MÅSTE väcka honom om jag har ont, vill ha massage, behöver något att dricka, eller misstänker att det är "på gång" väldigt omtänksam min karl. Men jag har sällan väck honom och bett om saker men denna förmiddag gjorde jag faktiskt det. Han låg och sov så jag ruskade till och sa -
Gubben jag har ont, väldigt ont faktiskt. Så han började massera mig halvsovandes nere mot svanskotan och runt om där jag haft ont en lång tid. Det brukar gå över ganska fort då men nu gör det inte de. Det gör ju faktiskt rejält ont, och det drar liksom i magen. Bäst jag ringer mamma, haha. Så jag gör det - Mamma, kom hit jag har ont! Men tänker att så fort hon har öppnat ytterdörren så har det avtagit. Ber Johnnie ta fram klockan också. Det ger inte med sig. Jag har värkar (fast jag inte ville förstå det då) Mamma och Johnnie kollar klockan, värkarna kommer och går hela tiden. Vi börjar packa det sista i BB väskan. Dom säger åt mig att jag inte ska springa runt, ähh ingen fara tänker jag. Packnar ner lite smått, men är väl ändå onödigt, jag ska väl inte föda nu,.. denna väska kommer jag få se åkandes fram och tillbaks mellan skänninge och linköping.
Sedan tjatas det om att jag ska ringa in till förlossningen. Men jag vill avvakta, dom alla andra säger så ber dom väl mig ta ett par panodil och lägga mig igen och återkomma senare. Men ringer in i alla fall efter många om och men. Det hela slutar med att dom tycker att jag ska komma in. Nu har klockan blivit runt 14:00-14:30 (lite osäker exakt)
Det blir värre med värkarna under bilfärden in till Linköping. Aldrig har vägen dit kännts så lång. Sitter som ett miffo i baksätet, haha. Väl där så måste jag ringa på och vi hittar inte riktigt vart vi ska, själv har jag svårt att stå upp så är lagomt irriterad. Till slut hittar vi rätt och jag får äntligen lägga mig ner.
Nu får jag använda mig av förlossningspapprena som stöd
14:56 Träffar personalen där. Dom kollar journaler, födelseplan diskuteras, läser mitt förlossningsbrev. CTG kurva kopplas och jag ber om en varm riskudde mot smärtan.
15:34 Avvikande kurva, ingenting som jag minns just nu ? Dom diskuterar i alla fall detta med förlossningsjouren, jag får panodil mot smärtan, haha...
15:36 Cervix utplånad. Öppen 2 cm med buktande hinnblåsa (jippie tänkte jag, det här blir en lååång natt)
16:05 Fortfarande avvikande kurva, men godkändes tydligen att kopplas bort för att duscha i smärt och avslappnande syfte. Vill minnas att den duschen inte var särkilt långvarig, det gjorde ont,. fy!
16:15 Öppen 3 cm, stor buktande hinnblåsa kvar. Jag som trodde vattnet hade gått,..
16:30 Nu är jag inskriven, det blir bebis inom snar framtid!! Bebis huvud fixerad i bäckengången, CTG intagningstest ej normal
16:45 Dom kommer in med en stor pilatesboll som jag i vanliga fall aktar mig för, haha. Dålig erfarenhet sedan sjukgymnastiken ;P Jag sätter mig på den och andas enligt papprena bra under värkarna. Bollen ska vara bra att gunga på så bebisen sjunker ner.
17:05 Nu ska det stickas nålar i mig hejvilt. Dom sätter kanyl i handen men en såndär port. Medicin ges för att lungorna ska snabbutvecklas på bebis pågrund av prematuritet. CTG kurva kopplas igen.
17:35 CTG normal, kopplas bort. Värkar var 3:e minut cirka.
18:50 Nu jäklar börjar värkarna göra ordentligt ont! Jag vill ha lustgas - NU! så från och med nu och 10 timmar framåt andas jag det konstant,. inte många minuter jag andades någon rumsluft kan jag lova. Måste nog tömt hela den där gastuben, haha. Har i alla fall lagomt roligt, svårt att hålla sig för skratt. Men värkarna känns mindre.
19:05 Har dom antecknat att progressen är något långsam.
Från och med nu och fram till cirka 22:00 har jag "normala" värkar, det gör ont så fy, men lustgasen hjälper ganska bra. Vi lyssnar på musik, Johnnie jävlas och tar fula bilder. Jag har inte ätit något sedan dagen innan någon gång? Tvingar i mig ett par skedar nyponsoppa, men behöver lustgasen fort igen så ger upp det där ganska snart. Mamma sitter och berömmer mig, jag är SÅ duktig. Dom kommer in med en såndär vagn så jag kan stå upp och luta mig, Bebisen måste glida ner. Varierar och sitter på bollen lite, står vid vagnen, lägger mig ner.
22:07 Fruktansvärt ont nu,.. ber om att få Epidural. Förberedelser görs.
22:13 Narkosen kontaktas, dem står upptagna och likaså mellanjouren, jag informeras om detta och fortsätter med lustgasen och ONDA värkar.
22:55 Äntligen kommer narkosen. Har skrivit att jag varken vill se saxar, 7 mil långa nålar osv i förlossningsbrevet så Johnnie informerar om att inte visa upp den fina vagnen med verktyg för mig. Nu måste jag vara så stilla jag bara kan. Dom tvättar ryggen med något, jag har ont som bara den och nålen i ryggen var vidrig. Men jag andas lustgas hela tiden så i perioder är jag någon annan stans, hehe.
23:09 Nu ger mer medicin eftersom bebisen kommer komma lite för tidigt, jag får sedan värkstimulerande dropp.
23:29 Dom vill ta mitt fostervatten. Bönar och ber om att dom inte ska sticka in en såndär lång och läskig sak i mig. Hon känner med handen och splash så kommer det vatten, jag slapp det där hemska vertyget, tack och lov!
23:30 Nu någon gång så sjunker hjärtljuden på bebisen fram och tillbaks, Dom sätter ett CTG (skalp) på bebisens huvud.
23:38 Nu har jag äntligen full effekt av Epiduralen. Jag ligger i sängen och kollar på skärmen. Nu kommer en värk! Jag känner exakt ingenting, fy satan vad skönt! Jag kan koppla av och vila mig lite. Är ordentligt trött.
2011-11-14
00:57 CTG Normalt
01:16 Mer medicin till bebis, och jag börjar sakta men säkert känna smärtan igen. Till slut är den fruktansvärd. Det går inte att sätta ord på den helt enkelt. Gapar fint i lustgasmasken samt bönar och ber efter mer smärtlindring. Dom fyller på med något och hänger en grej under armen.
02:34 Tiden jag hade effekt av EDA:n och kunde vila lite gjorde mycket , nu är jag öppen 9 cm. Mamma har under den här tiden gått ut en stund, jag gråter och har så fruktansvärt ont. Hon känner sig maktlös över att inte kunna hjälpa sitt barn. Men alla blir nu glada av att höra att det hänt så mycket. Johnnie masserar mig och agerade hela tiden så lugnt. Mamma talade hela tiden om hur duktig jag var! Jag drog och slet i deras armar och kramade om tills det knakade verkligen, haha! (Mamma hade ont i flera dagar ;)
Jag känner i alla fall att det börjar trycka på. Jag vill börja krysta. Men bebisen ligger fortfarande för långt upp.
03:01 Nu finns inte en sekund till vila. Värkarna kommer hela tiden. Dom vill att jag ska sätta mig i någon konstig ställning i sängen så bebisen glider ner mera. Det gör ännu ondare..
04:00 Krystvärkar. Jag vägrar den där ställningen i sängen och lägger mig ner. Jag jobbar i uppförsbacke som dom så fint sa, haha. Men det skiter jag i.
04:11 Krystar aktivt, andas lustgasen hela tiden och tänker att snälla döda mig någon bara smärtan kan försvinna. Har mamma och johnnie på varsin sida hela tiden och klämmer väl halvt ihjäl deras händer och armar. Får tydligen fram ett par ord: Men varför kommer han inte?! Jag krystar och krystar men han vill inte komma fram riktigt,.. Tänker att folk som säger att man "Baaaara" har krystvärkar i 10 minuter och dom känns som en lättnad kan köra upp något lååångt,...
04:43 ÄNTLIGEN föds våran lilla Melvin!! Jag ligger fortfarande i någon annan värld men tittar ner och säger: Heej GUBBEN!! Funderar på varför dom inte lyfter upp honom på mitt bröst,. navelsträngen var cirka 20 cm lång, inte konstigt då. Personalen tyckte det också var lustigt. Johnnie knäpper bilder och mamma gråter :] Från Johnnies ögon rann också tårar, sedan klipper Johnnie navelsträngen och äntligen får Melvin komma upp på mitt bröst. Lättnaden och lyckan går inte att beskriva! Han är lite låg i temp men går snabbt upp till normalt när han får ligga hud mot hud.
Melvin väger 2990 g och är 46 cm lång
Moderkakan krystas ut, tänker ska det onda aldrig ha ett slut? ;P Nej inte riktigt än. Melvin får mysa på pappas bröst en stund. Dom talar om att jag inte spruckit något men fått en liten bristning, så dom ska sy 2 stygn. Men aj aj, det sved! Tur man varit men om smärta innan annars hade det nog gjort ännu ondare. Men det går fort.
Jag andas ut, vi myser med vårat lilla mirakel och jag känner mig så förbannat stolt som klarat av detta! Fikabricka kommer in senare men som tyvärr inte Johnnie kunde vara med på :( Han hade SÅKLART tid hos läkaren för nytt läkarintyg just denna dag vid 08:00. Han var också fruktansvärt trött men åkte dit och skyndade sedan tillbaks!!! Han ville verkligen inte gå ifrån oss då, stackarn <3 <3
Sedan hjälper mamma mig och packar ihop våra saker och jag rullas i rullstol till Specialist BB med Melvin i famnen. Sedan kommer pappa Johnnie tillbaka och jag får vila mig lite. Dödstrött är ett milt uttryck ;)
Nu kan jag se tillbaks till förlossningen med ett leénde på läpparna. Det är det absolut häftigaste och vackraste jag upplevt! Jag minns att jag ville dö av smärtan ett par gånger, men som alla säger och som jag inte trott riktigt på - Man glömmer smärtan. Det var värt varenda sekund, för den belöningen man får när det är över är värt all smärta i världen! Jag kan absolut göra om det igen, ingen tvekan.
Sedan är jag så otroligt stolt över Johnnie! Han var så himla lugn hela tiden in i det sista och tog hand om mig så himla bra! Vilket också gjorde mig lugn och gjorde så jag kunde andas bra under värkarna även om jag hade ont. Mamma var också ett otroligt stöd och en sån trygghet, här snackar vi ju om någon som gått igenom exakt samma sak men 4 gånger ;) Jag hade aldrig klarat detta så bra utan dom 2 <3
Nu är klockan mycket och jag ska försöka sova. Men jag tror jag fått med det mesta i alla fall :)
Här kommer lite bilder från förlossningen också :)
Nervös blivande Mormor ;)
Jag som inte har det allt för skoj ;P
Vi måste ta en sista bild på magen sa Johnnie!!
Också kom äntligen lillskrutten! Fick censurera lite eftersom navelsträngen va så kort och det kom med lite för mycket ;P
Hihi Titt ut!!
Småååhänderna! <3
Kollar lite med ena ögat och funderar vart jag har hamnat, medans mamma andas lustgas till sista värken för moderkakan :)
Världens lyckligaste mamma! <3
Och världens lyckligaste pappa! :) <3
Kommentarer
Postat av: Anna
Nu har jag båda skrattat och lipat, underbar berättlse ^^ Kraaam
Postat av: sabina
man känner verkligen smärtan igen.. är de bästa med livet o få barn!
Trackback